Konflikt med grundlag?

I sitt ställningstagande noterar IMY bl.a. att den svenska lagstiftaren, genom 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen, har gett bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (”TF”) och yttrandefrihetsgrundlagen (”YGL”) företräde framför EU:s förordning 2016/679 (”GDPR”) och dataskyddslagen. IMY konstaterar även att Europeiska kommissionen har uttryckt tvivel i fråga om Sverige därigenom har åstadkommit en rimlig balans mellan skyddet för personuppgifter och yttrandefriheten (se dir. 2023:145 s. 9 och Ju2019/01709).

IMY konstaterar även att Europeiska kommissionen har uttryckt tvivel i fråga om Sverige därigenom har åstadkommit en rimlig balans mellan skyddet för personuppgifter och yttrandefriheten.

Vad gäller skyddet för databaser som publiceras på internet konstaterar IMY följande. Publiceringar på internet faller som huvudregel utanför YGL:s tillämpningsområde. Databasregeln i 1 kap. 4 § YGL, som kan ge grundlagsskydd för en databas som innehåller uppgifter av betydelse för det allmänna ­meningsutbytet eller samhälls­debatten, utgör således ett undantag från huvudregeln. Syftet med detta undantag har aldrig varit att skydda databaser som utgör rena personregister. I grundlagsförarbetena framhölls istället detta som ett «worst-case scenario» som skulle kunna leda till allvarliga integritetskränkningar (se prop. 1997/98:115 s. 67).

IMY påpekar vidare att rättspraxis, såväl på EU-nivå som på svensk nivå, tyder på att 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen (som ger TF och YGL företräde framför GDPR och dataskydds­lagen) inte kan tillämpas fullt ut på den publicering av personuppgifter som utförs av söktjänster med ­utgivningsbevis. EU-domstolen har fastslagit att varje begränsning och undantag från de grundläggande rättigheterna till privatlivet och skydd för personuppgifter, även om de är tillåtna enligt GDPR, måste föregås av en proportionalitetsbedömning (se exempelvis EU-domstolens dom den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima, C-439/19, EU:C:2021:504). EU-domstolen har också understrukit behovet av en sammanjämkning mellan allmänhetens tillgång till allmänna handlingar med de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter (se EU-domstolens dom den 7 mars 2024, Endemol Shine Finland Oy, C-740/22, EU:C:2024:216, p. 55). Flera svenska domstolar har konstaterat att 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen inte kan tillämpas fullt ut på den publicering av personuppgifter som utförs av söktjänster med utgivningsbevis (se exempelvis Hovrätten för Övre Norrlands beslut den 28 mars 2024, dnr 2024/91 och Kammarrätten i Stockholms dom den 22 juni 2023 i mål nr 1128-23. Avgörandet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen, se HFD:s pågående mål nr 4588-23). Vidare har Attunda tingsrätt begärt ett förhandsavgörande från EU-­domstolen i frågan om det skydd som YGL ger söktjänsterna vid publicering är förenligt med GDPR (se Attunda tingsrätts beslut den 1 mars 2024 i mål nr T 3743-23).

Äventyras”principerna för statsskicket” om EU-rätten ges företräde framför svensk rätt?

När det gäller EU-rättens förhål­lande till svensk rätt konstaterar IMY att EU-rätten har företräde framför svensk rätt (inklusive svensk grundlag), innebärande att svensk rätt inte får strida mot eller hindra tillämpningen av EU-rätten, och att EU-rätten ska ges företräde vid en eventuell konflikt mellan de två rättsordningarna. Det finns inte heller något förbehåll i det svenska anslutningsavtalet till EU i fråga om vilken normgivningskompetens som överlåtits på TF- och YGL-området. Av 10 kap. 6 § första stycket RF framgår dock att riksdagen inte kan överlåta beslutanderätt till EU för sådant som rör principerna för statsskicket. Enligt förarbetena omfattar dessa principer förbudet mot censur, ansvarighetssystemet och andra viktiga ­principer i TF och YGL (se bet. 1993/94:KU21 s. 27). Argument som talar emot att det frivilliga grundlagsskyddet som typiskt sett används av söktjänster skulle kunna anses röra principerna för statsskicket är dock enligt IMY bl.a. att sådana söktjänster inte är en form av publiceringar som grundlagsstiftaren har haft för avsikt att skydda, att grundlagsstiftaren genom 1 kap. 20 § YGL har begränsat grundlagsskyddet för söktjänster som publicerar känsliga personuppgifter och att en ny utredning pågår i syfte att stärka skyddet för den personliga integriteten när personuppgifter ­offentliggörs i sådana söktjänster (Dir. 2023:145).

IMY:s slutsats

Mot bakgrund av det ovannämnda och med hänsyn till det stora antal klagomål som IMY under lång tid har mottagit från enskilda som upplever den omfattande publiceringen och spridningen av personuppgifter som sker genom söktjänster med utgivningsbevis som mycket kränkande och oroande, anser IMY sig (med ändring av sin tidigare inställning i frågan) ha behörighet att ­inleda tillsyn med anledning av klagomål mot den publicering av personuppgifter som sker i söktjänster med utgivningsbevis.

Tillämpning av IMY:s resonemang och slutsatser i andra frågor

IMY:s ställningstagande framstår som välmotiverat, välgrundat och i överensstämmelse med den pågående rättsutvecklingen, där den enskildes integritet tillmäts allt högre vikt. Även om IMY:s ställningstagande är begränsat till frågan om IMY:s behörighet att inleda tillsyn med anledning av klagomål mot den publicering av personuppgifter som sker i söktjänster med utgivningsbevis, bör IMY:s genomgång och tolkning av rättsläget kunna användas för att besvara andra, likartade, frågor.

Exempelvis mottar myndigheter enligt offentlighets- och sekretesslagen (”OSL”) ett stort antal begäranden om utlämnande av allmänna handlingar som får anses ligga utanför det kärnområde som offentlighetsprincipen syftar till att skydda. Offentlighetsprincipen används bland annat av enskilda för att få information om en grannes elförbrukning, störningsanmälningar, ekonomi, m.m. Sådana begäranden kan svårligen anses omfattas av grundlagens syfte. Lagstiftaren har begränsat offentlighetsprincipen genom att i 21 kap. 7 § OSL ange att sekretess föreligger om det efter utlämnande kan antas att uppgifterna kommer att behandlas i strid med GDPR, dataskyddslagen eller 6 § etikprövningslagen. Det s.k. ­frågeförbudet i 2 kap. 14 § tredje stycket TF hindrar dock en myndighet från att efterforska vem det är som begär att få ta del av en handling eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran, i större ­utsträckning än som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om hinder föreligger mot att handlin­gen lämnas ut. Enligt ett JO-beslut måste det finnas en konkret omständighet (massuttag eller s.k. ­selekterade uppgifter) för att en myndighet ska ha rätt att ställa frågor för att ta reda på den tilltänkta användningen av personuppgifter (JO:s beslut den 28 augusti 2013, dnr 4171-2011). För att kunna göra den proportionalitetsbedömning som krävs enligt EU-domstolens praxis, bör dock myndigheter kunna ställa frågor även i andra fall (såsom om begäran om utlämnande omfattar känsliga eller extra skyddsvärda personuppgifter eller personuppgifter som rör lagöverträdelser) för att kunna bedöma om personuppgifter får lämnas ut eller inte. I annat fall har myndigheterna ingen möjlighet att göra den avvägning som krävs enligt EU-domstolens praxis. Mot bakgrund av EU-rättens företräde framför svensk lag (inklusive grundlag) och eftersom begäranden som ligger utanför offentlighetsprincipens kärnområde inte kan anses röra principerna för statsskicket, kan det inte finnas något hinder för myndigheter enligt OSL att, trots frågeförbudet i RF och JO:s beslut i frågan, ställa de frågor som behövs för att göra den proportionalitetsbedömning som enligt EU-rätten måste göras inför varje utlämnande av personuppgifter.

Sammanfattningsvis sker en ­utveckling mot ett starkare skydd för den personliga integriteten. ­Utvecklingen är driven av EU-­rätten, som har företräde framför svensk rätt.

Sammanfattningsvis sker en ­utveckling mot ett starkare skydd för den personliga integriteten. ­Utvecklingen är driven av EU-­rätten, som har företräde framför svensk rätt (inklusive svensk grundlag). Inte minst mot bakgrund av syftet med reglerna i TF och YGL är det svårt att se på vilket sätt en tillämpning av EU-rätten som tillmäter den enskildes integritet större vikt än andra enskildes (ekonomiska eller personliga) intressen skulle kunna äventyra”principerna för statsskicket”. Det framstår dock som positivt, inte minst mot bakgrund av den oro som de enskilda uttrycker i sina klagomål till IMY, att utredningar pågår i syfte att stärka skyddet för den enskildes ­integritet i svensk rätt.